fredag 3 december 2010

Smakfullt

Talför var han inte. Jag stod och tittade en lång stund. Sökte ögonkontakt. Ställde korta frågor. Responsen var enstaka rörelser som inte direkt hade med mina frågor att göra, men eftersom de hela tiden kom lite efter min fråga antog jag att han hörde. Handen mot örat. Rätta till mössan. Blås bort något osynligt ur mustaschen. Skaka till armen för att rätta till ärmen. I övrigt satt han nästan stilla. Stirrade på pappersmuggen med mynt framför.

På restaurangen tittade han i mitt ansikte för första gången. "Det är inte mycket att berätta. Hon lämnade mig. Jag var förbannat dum." Några tuggor av hamburgaren. "Vill du lära dig av mig? Lär dig detta - Uppskatta det du har."

Det var andra gången jag testade. Jag upplever att jag fick bryta mig igenom någonting i mig som gjorde motstånd. En barriär av fördomar. Det är så lätt att bara svara nej. "Har du en krona över?" Jag var rädd för att verka präktig. Överlägsen. Så mycket i honom som kunde vara jag. Han vet inte. Kommer aldrig veta. "Jag samlar på historier. Får jag köpa din för en lunch?"

Första gången gick det sämre.

1 kommentar: