söndag 9 januari 2011

Världens gång

Ett bombardemang av ljud. Jag tog mig upp ur bassängen men trumhinnorna slutade inte bulta. En fet pojke skrek i falsett. Kallt, var allt jag tänkte när jag tog stöd mot den kaklade väggen. När det fortsatte att snurra seglade bilder av ansikten förbi mitt medvetande. Skrattande ansikten. Onaturligt stora ögon. Hästar. Blommor i skira färger och jag kväljdes nästan av doften. Jag kämpade emot.

Två män stod och pratade med ryggen mot mig när jag vaknade. De bad mig ligga kvar. Berättade att ambulansen var på väg. Synen var fortfarande inte klar men jag fick på mig kläderna och tog mig ut. När jag kommit runt hörnet hörde jag sirenerna. Människor som sneglade mot mig. Jag kände mot kroppen. Jackan på. Byxorna. Vid korsningen utanför lägenheten tutade en bil när jag gick över gatan. Något smärtade i pannan.

Mitt emot mig över handfatet stirrar ett ansikte med halvöppna ögon tillbaka. Som i ett seriemagasin är ett rött sträck draget från en punkt mitt mellan och strax över ögonbrynen, ner över näsan och hakan. Det har börjat igen. Jag trodde att det skulle hjälpa med ett vanligt jobb och rutiner. Regelbundna måltider och nya vänner. Hjärtat bultar för hårt och händerna skakar. Röda stjärnor mot porslinet.

En man är vräkt över bord, kapten.
Jaså.

1 kommentar: