Sömnstungen

Det går dagar ibland. Tankar sväller upp som ballonger och ligger sedan kvar och skaver. Gnids mot andra och tränger undan det som kunde varit. De timmar som kunde blivit. Jag pekar på människor och ting omkring mig och låtsas vara fri från skuld. Skuld. En medalj vi väljer att pryda våra bröst med i hemlighet. Att låtsas att låtsas.

Han ringde och sa att det är över nu. Det duger inte att välja vad man tar ansvar för. Antingen är du med på det här tåget eller så stannar du utanför. Och du har varit tydlig med vilket val du har gjort.

Välj, min vän. Välj. Annars förvandlas det också till ett val och så står du kvar med pekfingret riktat åt alla andra. Det är lätt att leva så. Det gör ont det med, men det är lite för lätt att välja att leva så.