söndag 26 januari 2014

Kan det leda nånvart?

Han hade tvättat sin bil i dag. Det tog två timmar. Någon detalj vid de nya fälgarna som behövde putsas på lite extra, och så en tanke som lockade iväg till upptäcktsfärd. Tillbaka igen, baklyktan och asfaltsstänket alldeles under. Nästa tanke. Nästa utflykt och utforskning. Under de senaste tre månaderna hade någonting besynnerligt slagit fäste i honom. Allt oftare lade man märke till nya nyanser i gamla tankar som han haft. Nyanser som bröt loss en bit av den byggnad han snickrar på och kallar verkligheten. Den som ständigt byggs vidare på och ständigt ändrar form. Men nu hastigare än på länge.

När man ifrågasätter grunderna i sitt trosystem så upptäcker man att det börjar skaka i rum man inte trodde kunde förändras. Han vet att han finns här i sina tankar. Här och nu, men i livet? Ute i det verkliga livet. Det är frågan. Men nu har det passerat några år sedan han brottades med de giftigaste frågorna. Reflektioner, livet, erfarenheter. Vart leder de? Är det bara mörker? Några år och många tankar senare har han insett att det är meningslösa frågor. Ställda för att sysselsätta frågeställaren. Det är gåtor som liksom gordiska knutar inte ska lösas, de ska upplösas. Det finns inga dagens sanningar. Det finns bara egna tillverkade värden. Och visst, de bär värde, men känn deras källa. Peka inte uppåt eller utåt.

När han gick in och satte sig vid köksbordet. Petade på duken och kände doften av kaffe sprida sig i huset insåg han att han var trött. Men tröttheten bars upp av en luftig rörelse i magen. Först i magen. Sedan upp över bålen och ut i armarna. Halsen och kinderna fram till en pirrande sensation i nacken. Han var lycklig.

1 kommentar:

  1. Viktige spørsmål du her stiller. Spennende og tankevekkende skrevet.
    Ønsker deg en riktig fin skriveuke.
    Fra Hilda

    SvaraRadera